Det här är en tankeväckande berättelse om vårt alldeles egna innanhav, framtagen
i ett samarbete mellan Stockholms universitet och Initiativet Hållbara Hav.
Initiativet Hållbara Hav är nominerade till Nordiska Rådets natur och miljöpris 2013.
Natur- och miljöpriset ges till en nordisk organisation, näringsverksamhet eller person som på ett föredömligt sätt har lyckats integrera respekten för natur och miljö i sina aktiviteter eller i sitt arbete eller som på annat sätt har gjort en extraordinär insats för naturen och miljön.
Östersjön är ett fantastiskt och i många avseenden unikt hav. Det förser oss med mat, transportvägar, naturupplevelser och rekreation.
Östersjön är ett mycket vackert hav – åtminstone på ytan. Följ med oss ner i djupet, och se hur livet under ytan upplever spåren efter oss människor.
Sverige är ett av världens båttätaste länder. De färger vi målar skrovet med innehåller många olika gifter för att förhindra påväxt av havstulpaner och sjögräs. Problemet är att de även tar död på många andra vattenlevande organismer – som inte har ett dugg med båten att göra.
Många av havets livsformer är extremt känsliga. Nätsnäckor som utsätts för organiska tennföreningar som finns i båtbottenfärger får allvarliga hormonstörningar. Ofta går det så långt att de utvecklar könsorgan för båda könen, med resultatet att de inte kan föröka sig.
Bottenfärgernas gifter får även konsekvenser för fiskar, blåstång och musslor som fortplantar sig sämre. Många mikroalger dör.
Det finns andra metoder än bottenfärger för att hålla rent från påväxtorganismer, helt utan gifter. En sådan metod är de borsttvättar som det nu börjar bli ganska gott om längs kusten. En annan metod är att förvara båten i luften när den inte används.
Kemiskt verkande båtbottenfärger räknas som bekämpningsmedel och måste vara godkända av Kemikalieinspektionen för att få användas. Vid Kemikalieinspektionens bedömning tas särskilda hänsyn till användning i den känsliga Östersjön, men att ett medel är godkänt betyder inte att det är miljövänligt.
På Göteborgs miljövetenskapliga centrum (www.chalmers.se/gmv) kan du läsa om forskning om miljö och hållbar utveckling från Göteborgs universitet och Chalmers.
Länsstyrelsen i Södermanlands län har gjort en studie om båtbottenfärgsrester i ytsediment, i både naturhamnar och småbåtshamnar. Läs deras rapport på Länsstyrelsen.se.
Forskningsinstitutet ITM vid Stockholms universitet har mängder med fördjupande läsning om miljöpåverkan. Läs mer på www.itm.su.se.
Hudcancer ökar kraftigt i vårt land. Den största orsaken är sannolikt vår kärlek till solen, och den UV-strålning vi utsätter huden för. Därför har vi utvecklat skyddande hudkrämer som filtrerar den farliga strålningen. Krämerna är noggrant testade så de inte är skadliga för vår hud. Däremot har man inte tagit hänsyn till om de är skadliga för miljön – vilket de i allra högsta grad är.
IVL-rapporter visar att UV-filter är vanligt i våra avloppsvatten och ytvattnet i sjöar och vattendrag. Många av dessa har hittats i fisk. UV-filter skadar fisk och andra levande organismer i våra vatten.
(IVL=Svenska Miljöinstitutet)
Solskyddsprodukter räknas som kosmetika och regleras därmed av EUs kosmetikadirektiv. I detta regelverk listas de ämnen som får användas som UV-filter.
Godkännandet baseras dock enbart på ämnenas hälsorelaterade egenskaper. Eventuella miljöeffekter berörs inte av direktivet. Om några av de undersökta solskyddsmedlen i rapporten från Stockholms universitet skulle ha varit en annan typ av produkt, som målarfärg eller bilpoleringsmedel, skulle de ha klassificerats som farliga för vattenmiljön.
Läs Strålskyddsmyndigheten (www.stralsakerhetsmyndigheten.se) rapport om att solskydd inte skyddar så bra som vi tror.
Forskningsinstitutet ITM vid Stockholms universitet har mängder med fördjupande läsning om miljöpåverkan. Läs mer på www.itm.su.se.
Textilindustrin är en av världens största industrier. I takt med att vår jakt på skönhet fortsätter ökar även vår konsumtion av kläder stadigt. Dessvärre återvinner vi våra kläder i alldeles för låg utsträckning eftersom det hela tiden kommer nya modetrender med nyproducerade kläder. Odling, tillverkning och användning av textilier påverkar miljön negativt på många olika sätt – särskilt vattnet och klimatet.
FTALATER är ett mjukgörande medel. Det klassas som hormonstörande och cancerogent, och för vattenlivet är vissa ftalater mycket skadliga.
BIOCIDER är antibakteriella medel som används mycket i sportkläder och skor och som påstås motverka bakterier och dålig lukt. Biocider dödar levande organismer.
PFOS används för impregnering av allväderskläder. De ger svåra skador på levande vattenorganismer.
Låt oss gemensamt bojkotta textilier där man tillsatt onödiga substanser som riskerar att skapa resistens hos bakterier, och som i förlängningen kan hota vår hälsa. Bra kläder av hög kvalitet, gärna ekologiska, som håller länge är ett sätt att minska sin påverkan och även spara pengar i det långa loppet.
Det finns ingen särskild textillagstiftning, men precis som med andra produkter får kläder eller textilier inte säljas om de innehåller eller har behandlats med kemiska produkter som kan skada människor. De företag som köper in och säljer vidare varor har ansvar för att varorna inte orsakar skador på människors hälsa och vår miljö.
Webbsidan havet.nu är en naturlig startpunkt för alla som vill veta något om havet. Sidan drivs av Stockholms universitets Östersjöcentrum och Umeå marina forskningscentrum.
En allt större del av det skräp som kommer från oss konsumenter hamnar till slut i haven. Detta är inte bara ett estetiskt problem. Plaster och annat skräp orsakar skada på många olika sätt för både oss människor, djur- och växtliv. Skräp hamnar i magen på fåglar och andra djur och orsakar både sjukdom och för tidig död. Plast i havet bryts inte ner utan finfördelas till mycket små partiklar som tas upp av blåmusslor och andra filtrerare.
I den lilla fågelns mage visas det skräp som fågeln fångat upp.
Holländske marinbiologen Jan van Franeker har undersökt plast i maginnehållet hos döda stormfåglar. På 1980-talet var hälften industriplast och hälften konsumentplast. Idag är 90 procent av plasten från oss konsumenter.
(Källa: Wageningen IMARES i Nederländerna)
Spökgarn är fisknät som tappats eller dumpats till havs. De ställer sig på botten eller flyter omkring medan de fortsätter att fiska eller trasslar in sig i marina däggdjur. När de är fulla sjunker de till botten. Eftersom näten är gjorda av syntetmaterial håller de mycket, mycket länge.
För 35-40 år sedan var det vanligt att dumpa avfall till havs. Både båtar och flyg gjorde sig av med skräp och föroreningar ute i det fria vattnet. För att komma tillrätta med problemet förhandlades den globala dumpningskonventionen fram år 1972. Konventionen är nu ersatt av ett protokoll som har sin utgångspunkt i att all form av dumpning är förbjuden.
Webbsidan havet.nu är en naturlig startpunkt för alla som vill veta något om havet. Sidan drivs av Stockholms universitets Östersjöcentrum och Umeå marina forskningscentrum.
Stiftelsen Håll Sverige Rent (www.hsr.se) är en ideell organisation som verkar för minskad nedskräpning, ökad återvinning och för att främja individers och organisationers miljöansvar.